Utfrysning och mobbning – vad är skillnaden?

Utfrysning innebär att någon utesluts från en social gemenskap, medan mobbning handlar om återkommande kränkningar eller negativa handlingar över tid. Utfrysning är därför inte alltid mobbning, men när ett barn systematiskt ignoreras, utesluts eller hindras från att vara en del av gruppen kan utfrysningen vara en form av mobbning.

Skillnaden är viktig, men för barnet är det ofta ännu viktigare att vuxna uppmärksammar vad som faktiskt händer. Ett barn behöver inte bli slaget, hotat eller kallat något elakt för att känna sig utsatt. Utfrysning kan vara tyst och svår att upptäcka. Klasskamrater kanske slutar svara när barnet pratar, går därifrån när barnet kommer, låter bli att spara en plats eller skapar en gruppchatt där just det barnet inte får vara med.

En enstaka situation där ett barn inte blir inkluderat behöver inte betyda att barnet utsätts för mobbning. Barn väljer olika vänner, relationer förändras och alla kan inte vara med överallt hela tiden. Det vuxna behöver vara särskilt uppmärksamma på är när uteslutningen blir återkommande, riktas mot samma barn och skapar ett mönster som barnet har svårt att ta sig ur.

I den här guiden går vi igenom vad utfrysning betyder, hur utfrysning skiljer sig från mobbning, hur utfrysning bland barn kan se ut, vilka tecken vuxna kan uppmärksamma och vad man kan göra om ett barn berättar att hen inte får vara med.

Vad är utfrysning?

Utfrysning betyder att en person stängs ute från en social gemenskap. När barn utsätts för utfrysning kan det handla om att de ignoreras, lämnas utanför lekar och samtal, inte får vara med i gruppaktiviteter eller märker att andra barn aktivt undviker dem.

Utfrysning behöver alltså inte innebära att någon uttryckligen säger ”du får inte vara med”. Den kan i stället ske genom sådant som inte händer. Ingen svarar när barnet pratar. Ingen frågar om barnet vill följa med. Ingen sätter sig bredvid barnet. Ingen väntar efter skolan. När barnet försöker komma in i ett samtal förändras stämningen eller gruppen går därifrån.

Det är därför utfrysning ibland beskrivs som en psykisk eller relationell form av utsatthet. Den påverkar relationer, tillhörighet och barnets position i gruppen snarare än att nödvändigtvis innehålla fysiska handlingar.

Exempel på utfrysning bland barn

Utfrysning kan se olika ut beroende på barnets ålder och den miljö där den sker. Ett yngre barn kanske upprepade gånger får höra att det inte får vara med och leka. Ett äldre barn kan i stället märka att kompisarna gör planer utan att inkludera hen, håller samtal hemliga eller konsekvent lämnar barnet utanför digitala grupper.

Ett annat exempel är när grupper ska bildas i skolan och samma elev återkommande blir den som ingen vill välja. Det kan också handla om att kompisar sparar platser åt varandra i matsalen men aldrig åt barnet, att samtal upphör när barnet kommer eller att övriga pratar öppet om aktiviteter som barnet medvetet inte är bjudet till.

Varje enskild händelse kan verka liten för en utomstående. När samma sak händer gång på gång kan situationen däremot skapa ett tydligt budskap för barnet: du hör inte till här.

Vad är mobbning?

Mobbning brukar beskrivas som återkommande kränkningar eller negativa handlingar där den utsatta personen befinner sig i ett socialt eller annat underläge och har svårt att förändra situationen. Mobbning handlar alltså inte bara om vilken typ av handling som förekommer, utan även om att utsattheten upprepas och bildar ett mönster.

Maktobalansen behöver inte vara fysisk. Ett barn kan ha stort socialt inflytande i en klass och exempelvis påverka vilka andra barn får umgås med. Ett barn kan också hamna i underläge därför att flera personer agerar tillsammans.

Mobbning kan ta olika uttryck. Den kan vara fysisk genom exempelvis slag eller knuffar, verbal genom återkommande förolämpningar, rykten eller nedsättande kommentarer och psykisk eller relationell genom exempelvis ignorering, utfrysning och andra handlingar som påverkar barnets relationer eller plats i gruppen.

Mobbning kan även ske eller fortsätta digitalt. Gruppchattar, spel, meddelandetjänster och sociala medier gör att sådant som börjar under skoldagen ibland kan fortsätta även när barnen har gått hem.

Vad är skillnaden mellan utfrysning och mobbning?

Den enklaste skillnaden är att utfrysning beskriver ett beteende, medan mobbning beskriver ett återkommande mönster av utsatthet. Utfrysning kan därför förekomma utan att situationen är mobbning. Om utfrysningen däremot sker systematiskt och upprepas över tid kan den vara en form av mobbning.

Om två barn exempelvis vill leka själva vid ett enstaka tillfälle betyder det inte automatiskt att ett tredje barn blir mobbat. Barn måste kunna ha olika vänskapsrelationer och umgås i mindre grupper.

Situationen blir annorlunda om samma barn varje dag blir bortvalt, ingen vill sitta med barnet, andra går därifrån när barnet kommer och klasskamrater uppmanas att inte prata med barnet. Då finns ett återkommande socialt mönster som behöver tas på allvar.

Utfrysning kan vara mobbning

Ja, utfrysning kan vara en form av mobbning. Det gäller framför allt när uteslutningen upprepas, är systematisk och placerar barnet i ett underläge som är svårt att ta sig ur.

Det är vanligt att sådan utfrysning kallas relationell eller psykisk mobbning eftersom handlingarna riktas mot barnets relationer, sociala status eller möjlighet att tillhöra gruppen.

Det kan ske mycket diskret. Gruppen behöver aldrig säga rakt ut att barnet inte får vara med. I stället kan barnen gå iväg när barnet kommer, ignorera frågor, byta platser eller undanhålla information om aktiviteter. För den som tittar utifrån kan miljön därför verka lugn trots att ett barn känner sig konsekvent avvisat.

Är all utfrysning mobbning?

Nej. All utfrysning eller social uteslutning är inte automatiskt mobbning. Barns relationer förändras och barn har rätt att välja vilka de vill vara nära vänner med. En vänskap kan också ta slut utan att någon har gjort något fel.

Det är därför viktigt att vuxna bedömer sammanhanget och inte enbart en enskild händelse.

Att ett barn inte blir bjudet på ett kalas behöver exempelvis inte betyda att barnet utsätts för utfrysning. Om nästan hela klassen bjuds utom ett enda barn och samma barn dessutom återkommande lämnas utanför andra sammanhang finns det däremot större anledning att undersöka situationen.

På samma sätt måste två vänner kunna välja att vara själva ibland. Skillnaden mellan att säga ”vi vill leka själva en stund” och att skapa ett återkommande mönster där andra uppmanas att inte umgås med ett visst barn är stor.

Hur ser utfrysning ut bland barn?

Utfrysning bland barn kan vara både öppen och mycket subtil. Det är en av anledningarna till att den ibland pågår länge innan vuxna förstår vad som händer.

Öppen utfrysning kan innebära att ett barn uttryckligen får höra att hen inte får vara med, att ingen får prata med hen eller att gruppen aktivt går därifrån.

Subtil utfrysning kan vara svårare att sätta ord på. Barnet kanske befinner sig bredvid de andra, men blir ändå inte inkluderat i samtalet. När barnet säger något får hen korta svar eller inget svar alls. När grupper bildas blir barnet alltid kvar. Kompisarna pratar kanske om planer och aktiviteter framför barnet utan att inkludera hen.

Tyst utfrysning är svår att upptäcka

Tyst utfrysning är särskilt svår för vuxna att upptäcka eftersom den ofta består av frånvaro av handlingar.

Ingen skriker. Ingen slåss. Ingen säger nödvändigtvis något elakt. Barnet står kanske dessutom nära de andra på skolgården, vilket kan få det att se ut som att hen deltar i gemenskapen.

Men fysisk närhet är inte samma sak som social inkludering.

För ett barn kan upprepade blickar, suckar, tystnad, ignorering och människor som vänder sig bort tillsammans förmedla ett mycket tydligt budskap.

Vuxna behöver därför ibland titta på gruppens samspel snarare än att enbart leta efter synliga konflikter. Vem hamnar ofta ensam? Vad händer när barnet försöker ansluta sig till andra? Är det alltid samma person som inte får någon plats när grupper bildas?

Utfrysning på nätet och i gruppchattar

Utfrysning kan ske både i den fysiska och den digitala världen. För många barn hänger dessa miljöer tätt samman.

Digital utfrysning kan exempelvis innebära att ett barn medvetet lämnas utanför en gruppchatt där resten av kompisgruppen kommunicerar. Barnet kan tas bort ur en befintlig grupp eller upptäcka att kompisarna har skapat en ny grupp där alla utom hen finns med.

Utfrysningen kan också bestå av att andra systematiskt ignorerar barnets meddelanden samtidigt som de svarar varandra, eller att barnet ser bilder och diskussioner från aktiviteter där hen medvetet inte inkluderats.

Det digitala och det fysiska livet kan förstärka varandra. Utfrysning som börjar i skolan kan fortsätta på kvällen i en chatt. Händelser på nätet kan i sin tur påverka hur barnet blir behandlat i skolan nästa dag.

Utfrysning kan fortsätta efter skoldagen

Digital kommunikation innebär att gränsen mellan skola och fritid inte alltid är tydlig. Konflikter och grupprelationer kan fortsätta långt efter att skoldagen har tagit slut.

Samtidigt är digital kommunikation inte något negativt i sig. Att kunna prata med vänner, familj och andra trygga personer kan vara en viktig del av barnets sociala vardag.

Föräldrar kan därför vinna mycket på att intressera sig för vilka barnet kommunicerar med och hur de digitala relationerna känns, i stället för att endast fråga hur länge barnet använder en skärm.

För familjer som vill att barnet ska kunna kommunicera med utvalda personer utan en traditionell smartphone kan en mobilklocka vara ett alternativ. Safekids mobilklockor har kommunikationsfunktioner som gör det möjligt för barn och föräldrar att hålla kontakt, exempelvis genom samtal och röst- och textchatt beroende på modell.

Varför börjar barn frysa ut någon?

Det finns sällan en enda anledning till att utfrysning uppstår. Gruppdynamik, konflikter, social status, normer och rädsla för att själv bli utesluten kan samverka.

I en grupp kan vissa barn få större socialt inflytande än andra. Om ett barn med stark position bestämmer att någon inte ska få vara med kan andra följa efter trots att de själva egentligen inte har någon konflikt med personen.

Rädsla för att själv hamna utanför kan också spela stor roll. Ett barn kan förstå att det är fel att ignorera en klasskamrat men ändå följa gruppen eftersom hen oroar sig för vad som händer om hen säger emot.

Det är därför utfrysning ofta behöver förstås som ett gruppfenomen och inte bara som en konflikt mellan två barn.

Utfrysning efter en konflikt

Alla konflikter mellan barn är inte mobbning eller utfrysning. Vänner kan bli osams och behöva ta avstånd från varandra under en period. Det är en naturlig del av relationer och social utveckling.

Problemet uppstår när en konflikt mellan två personer utvecklas till ett socialt straff där flera personer dras in.

Ett barn kan exempelvis bli osams med en vän och därefter uppmana resten av gruppen att sluta prata med personen. Då handlar situationen inte längre enbart om två barn som har en konflikt.

Barn har rätt att avsluta en vänskap och behöver inte vara nära vänner med alla. Det är däremot något helt annat att försöka isolera någon från en hel grupp.

Vilka är tecknen på att ett barn blir utfryst?

Det finns inget enskilt tecken som bevisar att ett barn utsätts för utfrysning. Förändringar i barnets beteende kan däremot ge anledning att fråga mer om hur barnet har det.

Ett barn som tidigare berättat mycket om sina kompisar kanske plötsligt slutar göra det. Barnet kanske börjar undvika skolan, träningen eller andra aktiviteter som tidigare varit roliga. Det kan bli tyst efter skoldagen eller svara undvikande när någon frågar vad som hände på rasten.

Andra barn reagerar genom irritation eller starka känslor hemma. Ett barn som har försökt hålla ihop under hela skoldagen kan reagera först när det kommer till en trygg miljö.

Förändringar i sömn, aptit, humör, skolmotivation eller vilja att delta i sociala sammanhang kan också vara signaler på att barnet inte mår bra.

Sådana förändringar kan naturligtvis bero på många olika saker. De visar inte automatiskt att barnet är utsatt för utfrysning. Däremot kan de vara en anledning att skapa utrymme för samtal.

Varför berättar barn inte alltid om utfrysning?

Ett barn kan ha svårt att säga att det inte har någon att vara med. Att känna sig bortvald kan vara smärtsamt och ibland förknippat med skam.

Barnet kan också vara oroligt för att vuxnas ingripande ska göra situationen värre. En del barn är rädda för att klasskamrater ska få reda på att de har berättat hemma eller att en förälder har kontaktat skolan.

Dessutom kan subtil utfrysning vara svår att beskriva. När en vuxen frågar ”Vad gjorde de mot dig?” kanske barnet svarar ”ingenting”. Det kan vara ett helt korrekt svar. Problemet är kanske just att ingen svarade, ingen frågade och ingen lät barnet vara en del av gemenskapen.

Frågor som kan göra det lättare för barnet att berätta

I stället för att kräva ett exakt svar på vad någon gjort kan vuxna ställa mer öppna och konkreta frågor. Man kan fråga vad som brukar hända på rasten, vem barnet brukar äta lunch tillsammans med, vad som händer när hen försöker vara med och hur det känns i gruppen.

Det är också viktigt att ge barnet tid. Målet behöver inte vara att få fram hela berättelsen i ett enda samtal.

Vad ska man göra om ens barn blir utfryst?

Om ett barn berättar om utfrysning är det första steget att lyssna och ta barnets upplevelse på allvar. Försök att låta barnet beskriva situationen i sin egen takt innan du börjar föreslå lösningar.

Kommentarer som ”strunta i dem”, ”hitta andra kompisar” eller ”du måste säga ifrån” kan låta enkla från ett vuxenperspektiv men riskerar att lägga ansvaret på barnet att själv lösa en situation som hen kanske inte kan påverka.

Försök i stället förstå mönstret. När började utfrysningen? Var händer den? Är samma personer inblandade varje gång? Förekommer den under raster, i klassrummet, på fritidsaktiviteter, digitalt eller i flera olika miljöer?

Det kan också vara värdefullt att anteckna konkreta händelser. Det gör det lättare att se ett mönster och att förklara situationen för exempelvis skolan.

Kontakta skolan vid återkommande utfrysning

Om utfrysningen sker i eller har tydlig koppling till skolan bör vårdnadshavare kontakta skolan och berätta vad barnet har upplevt.

Beskriv gärna konkreta situationer. Det ger ofta mer information än att endast säga att barnet är mobbat.

Det kan exempelvis handla om att barnet återkommande lämnas ensamt på rasterna, att andra elever går därifrån när barnet kommer, att barnet systematiskt lämnas utanför grupper eller att en digital situation får konsekvenser under skoldagen.

Skolan kan då undersöka vad som händer och följa samspelet i de miljöer där problemen uppstår.

Är utfrysning kränkande behandling i skolan?

Utfrysning kan utgöra kränkande behandling. I skollagen används framför allt begreppet kränkande behandling snarare än mobbning. Kränkande behandling kan vara både synlig och subtil och behöver inte bestå av fysiska handlingar.

Det innebär att ett problem inte behöver passa in i en viss vardaglig definition av mobbning för att tas på allvar.

Om ett barn eller en elev upplever sig utsatt för kränkande behandling finns regler för hur uppgifterna ska hanteras inom skolan. Huvudmannen har ansvar för att skyndsamt utreda omständigheterna kring uppgivna kränkningar som omfattas av bestämmelserna och, om kränkande behandling konstateras, vidta de åtgärder som skäligen krävs för att förhindra att det händer igen.

För vårdnadshavare är det därför ofta mer konstruktivt att beskriva vad barnet upplever än att försöka bevisa att situationen uppfyller en viss definition av mobbning.

Kan skolan ha ansvar för digital utfrysning?

Det kan finnas situationer där händelser på nätet eller utanför skoltid behöver hanteras av skolan om de har en tydlig koppling till verksamheten och påverkar elevens skolsituation.

Det betyder att digitala konflikter inte alltid kan betraktas som helt separata från skolan bara för att meddelandena skickades på kvällen eller utanför skolområdet.

Om en gruppchatt exempelvis används för att utesluta eller kränka en elev och situationen får tydliga konsekvenser i skolan kan det därför vara relevant att informera skolan.

Vad kan skolan göra vid utfrysning?

Eftersom utfrysning ofta är subtil kan vuxna behöva observera hur eleverna faktiskt samspelar.

Det kan handla om att uppmärksamma vad som händer på raster, i matsalen, vid grupparbeten och under övergångar mellan aktiviteter. Vem blir konsekvent lämnad ensam? Hur reagerar gruppen när barnet närmar sig? Är det samma barn som gång på gång hamnar utanför?

Skolan kan också behöva prata med berörda elever och följa upp situationen över tid. Om problemet handlar om en etablerad gruppdynamik är ett enstaka samtal inte alltid tillräckligt för att förändra situationen.

Det förebyggande arbetet är minst lika viktigt. Tydliga normer, närvarande vuxna och en miljö där barn vet att social utsatthet tas på allvar kan minska risken för att negativa gruppmönster får fortsätta.

Vad gör man om ens eget barn fryser ut någon?

Det kan vara svårt att få höra att det egna barnet har deltagit i utfrysning. Försök ändå att ta reda på vad som har hänt utan att omedelbart gå in i anklagelser eller försvar.

Fråga barnet hur situationen började, vad hen själv har gjort och hur hen tror att den andra personen upplever det.

Det går att vara tydlig med att systematisk utfrysning inte är acceptabel samtidigt som man försöker förstå varför barnet deltog.

Barnet kanske har följt gruppen av rädsla för att själv hamna utanför. Det kan förklara beteendet men innebär inte att beteendet blir acceptabelt. Barnet behöver i så fall hjälp att förstå både konsekvenserna och hur hen kan agera annorlunda nästa gång.

Vänskap kan inte tvingas fram – respekt kan krävas

Det är viktigt att skilja mellan vänskap och respekt. Barn kan inte tvingas vara bästa vänner med alla människor i sin omgivning.

De kan däremot lära sig att behandla andra respektfullt och att inte delta i systematiska försök att isolera eller förnedra någon.

Ett barn kan alltså välja vem hen vill umgås nära med utan att uppmana andra att ignorera en viss person eller använda gruppen för att göra någon ensam.

Grupptryck kan förstärka utfrysning

Utfrysning är ofta ett gruppfenomen. Även om en person initierar beteendet kan andra bidra genom att följa efter, skratta med, hålla sig undan eller låta bli att ingripa.

För barn kan det vara svårt att gå emot en grupp. Den som säger ifrån kan vara rädd för att själv bli nästa person som hamnar utanför.

Därför är det viktigt att prata med barn om olika roller i en grupp. Ett barn behöver inte vara den som startar utfrysningen för att kunna påverka situationen.

Att svara när någon pratar, sätta sig bredvid ett barn som sitter ensamt eller vägra följa en uppmaning om att ignorera någon kan få betydelse.

Samtidigt ska ansvaret för att stoppa mobbning och systematisk utfrysning inte läggas på enskilda barn. Det är vuxnas ansvar att skapa trygga miljöer och agera när barn utsätts.

Hur pratar man med barn om utfrysning?

Samtal om utfrysning behöver inte börja först när ett problem har uppstått. Genom att regelbundet prata om vänskap, grupper och relationer kan det bli lättare för barnet att berätta när något känns fel.

Fråga exempelvis hur rasterna känns, vilka barnet brukar vara med, om någon ofta står ensam och hur stämningen i gruppen är.

Prata också om barnets eget ansvar i relationer. Vad kan man göra om någon står ensam? Hur reagerar man om en kompis säger att man inte får prata med en viss klasskamrat? Hur känns det när någon inte svarar trots att man försöker vara med?

Sådana samtal kan hjälpa barn att förstå att utfrysning inte alltid består av stora och dramatiska handlingar. Även tystnad och små sociala signaler kan få stor betydelse när de upprepas.

Hur kan man förebygga utfrysning?

Förebyggande arbete handlar inte om att kräva att alla barn ska vara bästa vänner. Det handlar om att skapa miljöer där barn kan välja sina relationer samtidigt som ingen systematiskt behandlas som mindre värd eller stängs ute från gemenskapen.

Vuxna spelar en viktig roll som förebilder. Barn observerar hur vuxna pratar om andra människor, hur nya personer tas emot och hur konflikter hanteras.

När vuxna visar att man kan vara oense utan att förnedra, sätta gränser utan att frysa ut och välja sina närmaste relationer utan att aktivt isolera andra får barn konkreta exempel på fungerande socialt samspel.

Skolor, föreningar och andra verksamheter där barn vistas kan samtidigt arbeta med gruppklimatet. Det är ofta lättare att förebygga ett negativt mönster än att bryta det när ett barn redan har fått en etablerad roll som den som står utanför.

När blir vanliga kompisproblem något allvarligare?

Konflikter är en normal del av barns relationer. Vänner blir osams, relationer förändras och nya grupper bildas. Vuxnas uppgift är inte att försöka eliminera alla sociala problem.

Det finns däremot en viktig skillnad mellan tillfälliga kompisproblem och ett återkommande mönster där ett barn systematiskt hindras från att vara en del av gemenskapen.

Det finns särskild anledning att reagera om samma barn gång på gång hamnar utanför, om flera barn agerar tillsammans, om någon försöker styra vilka som får prata med barnet eller om barnet verkar sakna möjlighet att själv påverka situationen.

Om utsattheten dessutom börjar påverka barnets mående, skolgång eller vilja att delta i aktiviteter bör situationen tas på stort allvar.

Ta utfrysning på allvar även när den är svår att bevisa

En av de största svårigheterna med utfrysning är att det inte alltid finns ett tydligt bevis. Det kanske inte finns något meddelande att visa upp, ingen förolämpning som någon vuxen hört och ingen enskild dramatisk händelse.

Det betyder inte att barnets upplevelse saknar betydelse.

Utfrysning kan bestå av ett stort antal små händelser som tillsammans bildar ett mönster. I stället för att enbart leta efter en enskild situation kan vuxna därför behöva undersöka hur barnets relationer och vardag ser ut över tid.

Föräldrar och skolpersonal kan tillsammans uppmärksamma återkommande situationer, dokumentera det som framkommer och följa upp om barnets situation faktiskt förändras.

Kommunikation kan vara en del av barnets trygghet

För ett barn som går igenom en svår social situation kan det vara betydelsefullt att veta att det finns trygga vuxna att prata med. Kommunikation löser inte utfrysning eller mobbning, men möjligheten att få kontakt med en förälder eller annan närstående kan vara en del av barnets vardagliga trygghet.

Safekids mobilklockor är utvecklade för att ge barn och föräldrar möjlighet att hålla kontakt och har kommunikationsfunktioner såsom samtal samt röst- och textchatt beroende på modell.

En mobilklocka ersätter naturligtvis aldrig vuxnas ansvar när ett barn utsätts. Om ett barn berättar om utfrysning behöver vuxna fortfarande lyssna, undersöka situationen och vid behov involvera skolan, föreningen eller andra ansvariga personer.

Sammanfattning: vad är skillnaden mellan utfrysning och mobbning?

Utfrysning innebär att någon stängs ute från en social gemenskap. Mobbning handlar om återkommande kränkningar eller negativa handlingar där utsattheten bildar ett mönster över tid. Systematisk utfrysning kan därför vara en form av mobbning.

Utfrysning kan vara öppen, exempelvis genom att ett barn uttryckligen får höra att hen inte får vara med. Den kan också vara tyst och subtil genom ignorering, blickar, uteblivna svar, återkommande bortval eller sociala grupper där barnet medvetet hålls utanför.

Utfrysning kan dessutom ske digitalt genom exempelvis gruppchattar och andra digitala miljöer.

Samtidigt innebär inte varje situation där ett barn står utanför att barnet utsätts för mobbning. Barn måste kunna välja sina vänner och ibland umgås i mindre grupper. Det viktiga är att uppmärksamma återkommande mönster där samma barn systematiskt utesluts och har svårt att påverka situationen.

Om ett barn berättar att hen känner sig utfryst behöver vuxna lyssna och försöka förstå vad som händer. När situationen har koppling till skolan är det viktigt att skolan får kännedom om vad barnet upplever.

Utfrysning är ofta tyst. För barnet som drabbas kan den ändå vara mycket tydlig. Därför behöver vuxna vara uppmärksamma även när det inte finns synliga bråk, hårda ord eller en enskild händelse att peka på.

Vanliga frågor och svar om utfrysning

1. Vad betyder utfrysning?

Utfrysning betyder att en person stängs ute från en social gemenskap. Bland barn kan det exempelvis innebära att någon återkommande ignoreras, inte får delta i aktiviteter eller samtal, blir bortvald eller medvetet lämnas utanför en grupp. Utfrysning kan ske både fysiskt och digitalt.

2. Är utfrysning samma sak som mobbning?

Nej, utfrysning och mobbning är inte exakt samma sak. Utfrysning beskriver ett sätt att utesluta någon, medan mobbning handlar om ett återkommande mönster av utsatthet. Om utfrysningen sker systematiskt och upprepas över tid kan den däremot vara en form av mobbning.

3. Hur vet jag om mitt barn blir utfryst?

Det finns inget enskilt tecken som säkert visar att ett barn blir utfryst. Var uppmärksam på förändringar i barnets sociala vardag och beteende, exempelvis om barnet plötsligt slutar prata om kompisar, inte längre vill gå till skolan eller aktiviteter, ofta verkar ensamt eller förändrar sitt humör. Försök prata med barnet om vad som händer på raster, i gruppen och på nätet.

4. Vad ska jag göra om mitt barn blir utfryst i skolan?

Lyssna på barnet och försök få en tydligare bild av vad som händer, hur ofta det sker och vilka miljöer som berörs. Dokumentera gärna konkreta situationer och kontakta skolan. Utfrysning kan utgöra kränkande behandling, och skolan har regler att följa när ett barn eller en elev uppger att hen utsatts för kränkningar.

5. Kan utfrysning ske på nätet?

Ja. Digital utfrysning kan exempelvis innebära att ett barn medvetet lämnas utanför en gruppchatt, tas bort ur en grupp, ignoreras systematiskt eller upptäcker att kompisarna skapat nya digitala grupper där just barnet uteslutits. Digital och fysisk utfrysning kan dessutom hänga samman och påverka barnets relationer både i och utanför skolan.