Vad räknas som mobbing?

Mobbing kan påverka ett barn på många olika sätt och är inte alltid lätt för en vuxen att upptäcka. Ibland är det tydligt att ett barn blir utsatt, exempelvis genom återkommande elaka kommentarer, hot, knuffar eller slag. Andra gånger sker mobbingen betydligt mer subtilt. Ett barn kan systematiskt bli ignorerat, uteslutet ur gemenskapen, utsatt för ryktesspridning eller lämnat utanför digitala grupper där klasskamraterna umgås.

Vad räknas då egentligen som mobbing? En vanlig beskrivning är att mobbing handlar om kränkningar som upprepas. Ofta finns också någon form av obalans mellan den som utsätts och den eller de som utsätter, vilket kan göra det svårt för barnet att försvara sig eller förändra situationen på egen hand. Det är samtidigt viktigt att förstå att en enskild kränkning kan vara allvarlig även om den inte upprepats tillräckligt för att beskrivas som mobbing.

För föräldrar och andra vuxna är kunskap därför avgörande. Genom att förstå hur mobbing kan se ut, både i den fysiska och digitala världen, blir det lättare att upptäcka förändringar, prata med barnet och agera tidigt. I den här artikeln går vi igenom vad mobbing innebär, vilka former den kan ta, hur mobbing skiljer sig från konflikter och enstaka kränkningar samt vad vuxna kan göra när ett barn berättar att något inte står rätt till.

Vad betyder mobbing?

Mobbing brukar beskrivas som upprepade kränkningar som riktas mot en person. Det betyder att det normalt finns ett återkommande mönster snarare än en enda isolerad händelse. Den som utsätts kan dessutom uppleva sig vara i ett underläge och ha svårt att försvara sig eller få situationen att upphöra.

Mobbing behöver inte innebära fysiskt våld. Den kan vara verbal, fysisk, psykisk, social eller digital. Ett barn kan därför vara utsatt utan att ha några synliga märken eller utan att vuxna har sett en enda konfrontation.

Det kan exempelvis handla om ett barn som återkommande får höra nedsättande kommentarer. Det kan vara ett barn som gång på gång lämnas utanför när andra i klassen träffas eller bildar grupper. Det kan också handla om rykten, kränkande bilder, kommentarer i digitala kanaler eller återkommande handlingar som får barnet att känna sig förlöjligat eller otryggt.

Det återkommande mönstret är centralt. Det är samtidigt viktigt att vuxna inte väntar på att något ska hända flera gånger innan de reagerar. En enda kränkning kan vara tillräckligt allvarlig för att kräva omedelbara åtgärder.

Mobbing och kränkande behandling är inte exakt samma sak

När man pratar om mobbing i vardagen används ordet ofta som ett samlingsbegrepp för många typer av negativa beteenden. I skolans juridiska sammanhang är begreppen mer specifika. Mobbing är inte ett begrepp som definieras i skollagen. Där används bland annat begreppet kränkande behandling.

Kränkande behandling definieras i skollagen som ett uppträdande som, utan att vara diskriminering enligt diskrimineringslagen, kränker ett barns eller en elevs värdighet. Kränkande behandling kan inträffa en enda gång eller återkommande. Mobbing används däremot vanligtvis för att beskriva kränkningar som sker upprepade gånger.

Skillnaden är viktig eftersom ett barn inte ska behöva vänta på att en händelse upprepas innan vuxenvärlden tar den på allvar. Ett nedsättande meddelande, ett hot, en fysisk handling eller en annan kränkning kan behöva hanteras även om det är första gången det inträffar.

När blir en kränkning mobbing?

Det finns ingen enkel matematisk gräns där exempelvis ett visst antal händelser automatiskt gör situationen till mobbing. I praktiken behöver man titta på sammanhanget och framför allt på om det finns ett återkommande mönster av kränkningar.

Om ett barn exempelvis regelbundet blir retat för sitt utseende, får nedsättande meddelanden eller systematiskt utesluts ur gruppen kan det vara fråga om mobbing. Detsamma gäller om olika typer av kränkningar avlöser varandra. Mobbing behöver alltså inte innebära att exakt samma sak upprepas varje gång.

Ett barn kan ena dagen bli kallat något nedsättande, nästa dag bli ignorerat och några dagar senare upptäcka att ett elakt rykte sprids i en digital grupp. Handlingarna är olika, men tillsammans kan de bilda ett återkommande mönster av utsatthet.

Vad är skillnaden mellan mobbing och en konflikt?

Alla bråk mellan barn är inte mobbing. Konflikter är en naturlig del av sociala relationer och kan uppstå när två eller flera personer tycker olika, missförstår varandra eller konkurrerar om någonting.

I en vanlig konflikt finns det ofta större möjlighet för båda parter att uttrycka sina åsikter och påverka situationen. Vid mobbing kan situationen däremot präglas av att en person återkommande utsätts och har svårt att försvara sig eller komma ur situationen.

Skillnaden spelar roll för hur vuxna bör agera. Om två barn har haft ett ömsesidigt gräl kan de kanske behöva stöd med konflikthantering och kommunikation. Om det däremot finns ett mönster där ett barn systematiskt blir utsatt bör situationen inte behandlas som om båda parter har samma ansvar.

Vilka olika typer av mobbing finns?

Frågan om vad som räknas som mobbing blir lättare att förstå när man ser hur många uttryck mobbing kan ta. Den stereotypa bilden av mobbing är ofta ett barn som blir slaget eller öppet retat på skolgården. Sådana situationer förekommer, men mobbing kan vara betydligt svårare att upptäcka.

Handlingarna kan vara verbala, sociala, psykiska, fysiska eller digitala. Olika former kan dessutom förekomma samtidigt. Ett barn som blir retat i skolan kan exempelvis också bli uteslutet från gemenskapen och få elaka meddelanden på kvällen.

Verbal mobbing

Verbal mobbing sker genom ord. Det kan handla om återkommande förolämpningar, öknamn, kommentarer, hot, förlöjliganden eller andra uttalanden som sårar och förminskar barnet.

Det behöver inte alltid låta aggressivt för en utomstående. Kommentarer kan döljas bakom humor och försvaras med att någon ”bara skojade”. Det avgörande är inte enbart hur den som säger något beskriver sin avsikt. Man behöver också ta hänsyn till situationen, upprepningen och hur barnet som utsätts påverkas.

Om samma barn ständigt är föremål för skämt kan det utvecklas till en mycket påfrestande situation även om varje enskild kommentar kan verka liten för en vuxen som bara hör den vid ett tillfälle.

Fysisk mobbing

Fysisk mobbing är ofta lättare att känna igen eftersom handlingarna är mer konkreta. Det kan handla om återkommande knuffar, slag, sparkar eller andra fysiska handlingar.

Även handlingar som av omgivningen beskrivs som ”på skoj” kan vara allvarliga om barnet inte upplever situationen som frivillig eller trygg. Ett barn kan dessutom skratta med för att försöka dölja obehag eller undvika att situationen förvärras.

Vuxna behöver därför vara uppmärksamma på samspelet mellan barnen och inte enbart bedöma situationen utifrån hur den ser ut på avstånd.

Social mobbing och utfrysning

Social eller relationell mobbing kan vara svårare att upptäcka eftersom den ofta sker utan höga röster eller fysiska konfrontationer. Det kan exempelvis innebära att ett barn systematiskt ignoreras, utesluts eller behandlas som om det inte hör till gruppen.

Utfrysning kan vara särskilt svår för barn att beskriva. Det finns kanske ingen enskild kommentar att återge och ingen specifik händelse som verkar dramatisk. I stället kan barnet varje dag mötas av blickar, tystnad, undvikande och stängda sociala dörrar.

För den som utsätts kan detta skapa en stark känsla av ensamhet. Därför är återkommande social uteslutning någonting som vuxna behöver vara uppmärksamma på.

Ryktesspridning

Återkommande ryktesspridning kan också ingå i mobbing. Rykten kan handla om barnets personlighet, utseende, familj, relationer eller saker som påstås ha hänt.

Digital kommunikation kan dessutom göra att rykten sprids snabbt mellan många personer. Något som börjar i en mindre grupp kan på kort tid nå stora delar av en klass eller ett socialt nätverk.

Ryktesspridning är därför inte något som automatiskt bör avfärdas som vanligt skvaller mellan barn. När den används för att återkommande skada, förlöjliga eller isolera någon behöver vuxna reagera.

Vad är nätmobbning?

Nätmobbning innebär att mobbing eller återkommande kränkningar sker genom digitala kanaler. Barn och unga kommunicerar i dag på många olika sätt och gränsen mellan livet på nätet och livet utanför nätet är ofta flytande.

En konflikt som börjar i skolan kan fortsätta i en gruppchatt på eftermiddagen. Ett rykte som sprids digitalt kan påverka hur barnet blir bemött nästa morgon. Därför går det inte alltid att behandla nätmobbning och mobbing utanför nätet som två helt separata problem.

Digital mobbing kan bland annat bestå av återkommande kränkande meddelanden, kommentarer, ryktesspridning, uteslutning från digitala grupper, spridning av bilder eller andra handlingar som används för att såra eller förlöjliga någon.

Mobbing kan fortsätta efter skoldagens slut

En särskild utmaning med digital utsatthet är att barnet inte nödvändigtvis får en paus när skoldagen är över. Kommunikation kan fortsätta på kvällen, under helger och på lov.

Det kan skapa en känsla av att aldrig riktigt komma undan. Hemmet, som annars skulle kunna fungera som en trygg plats efter en jobbig skoldag, skyddar inte automatiskt barnet från det som händer digitalt.

Därför behöver vuxna våga prata om barnets digitala vardag. Samtalet bör inte enbart handla om skärmtid eller vilka appar barnet använder, utan också om relationer, gruppdynamik och hur kommunikationen känns.

Utfrysning kan också ske digitalt

Digital utfrysning är inte alltid lika uppenbar som ett elakt meddelande. Ett barn kan exempelvis märka att alla andra i gruppen finns med i en gemensam chatt utom barnet självt. Det kan också handla om att barnet systematiskt ignoreras eller utesluts från digitala gemenskaper.

En enskild utebliven inbjudan behöver naturligtvis inte innebära mobbing. Men om uteslutningen är återkommande och en del av ett större mönster behöver situationen tas på allvar.

Kan skämt räknas som mobbing?

Humor är en naturlig del av vänskap och många barn skojar med varandra. Problemet uppstår när det som kallas ett skämt återkommande sker på en persons bekostnad och personen känner sig sårad, förminskad eller utsatt.

Uttrycket ”det var bara ett skämt” gör inte automatiskt en handling acceptabel. Vuxna behöver titta på sammanhanget. Skrattar alla tillsammans, eller skrattar gruppen åt samma person? Kan barnet säga stopp utan att bli hånat ytterligare? Upprepas skämten trots att barnet visar att det inte uppskattar dem?

Om ett barn återkommande görs till måltavla kan situationen vara betydligt allvarligare än vad ordet ”skämt” antyder.

Kan en enda händelse vara mobbing?

Mobbing förknippas vanligtvis med upprepade kränkningar. En enskild händelse beskrivs därför normalt inte som mobbing enbart utifrån att den inträffat en gång.

Det betyder däremot inte att en engångshändelse är oviktig. Kränkande behandling kan ske vid ett enda tillfälle och fortfarande vara mycket allvarlig. Enstaka hot, slag, kränkande kommentarer eller digitala handlingar ska därför inte ignoreras bara för att de ännu inte bildat ett återkommande mönster.

Att reagera tidigt kan dessutom bidra till att förhindra att en enstaka händelse utvecklas till återkommande utsatthet.

Var kan mobbing förekomma?

Mobbing kan förekomma överallt där barn möts och skapar relationer. Skolan är en viktig arena, men utsattheten behöver inte vara begränsad till klassrummet eller skolgården.

Det kan ske på raster, i korridorer, omklädningsrum, matsalar, på väg till och från skolan, under fritidsaktiviteter, inom idrotten eller i digitala miljöer. Samma grupprelationer kan följa barnet mellan flera olika platser.

Det gör att vuxna ibland bara ser en liten del av situationen. En lärare kanske ser vad som händer under lektionen, en tränare ser samspelet på träningen och en förälder ser barnets reaktion hemma. Genom att vuxna kommunicerar med varandra kan ett mönster som annars är svårt att upptäcka bli tydligare.

Varför berättar inte alla barn att de blir mobbade?

Det kan vara svårt för ett barn att berätta om mobbing. Barn kan känna skam, vara rädda för konsekvenserna eller tro att situationen kommer att bli värre om vuxna ingriper. Vissa oroar sig för att bli betraktade som den som skvallrar.

Andra barn har svårt att själva förstå vad som händer. Om kränkningarna har utvecklats gradvis kan barnet börja betrakta situationen som normal. Barnet kanske tänker att det bara måste stå ut eller att det på något sätt själv orsakat problemen.

Det kan också finnas en rädsla för att vuxna ska ta ifrån barnet telefonen eller begränsa tillgången till digitala tjänster om problemet sker på nätet. För barnet kan det kännas som ytterligare ett straff eftersom samma digitala miljöer också kan vara viktiga för positiva vänskapsrelationer.

Vilka tecken kan tyda på att ett barn utsätts för mobbing?

Det finns inget enskilt tecken som bevisar att ett barn är utsatt. Barn reagerar olika och förändringar i beteendet kan ha många orsaker. Det viktiga är därför att vuxna är uppmärksamma på förändringar och vågar fråga.

Ett barn som tidigare tyckt om skolan kan plötsligt börja vilja stanna hemma. Barnet kanske verkar oroligt inför raster, idrottslektioner eller andra situationer där vuxennärvaron är mindre. En del barn drar sig undan socialt eller slutar prata om sina vänner.

Förändringar i humör kan också förekomma. Barnet kan verka ledset, irriterat, stressat eller ovanligt tyst efter skolan eller efter att ha använt digitala tjänster. Andra barn försöker dölja det som händer och kan därför utåt sett verka som vanligt.

Vuxna bör därför undvika att leta efter ett enda typiskt beteende. Det viktigaste är att känna barnet, lägga märke till förändringar och skapa återkommande möjligheter till samtal.

Hur pratar man med ett barn som kan vara utsatt?

Ett tryggt samtal börjar med att barnet känner att den vuxne verkligen vill lyssna. Det kan vara bättre att ställa öppna frågor om hur barnet har det i skolan, vilka barnet umgås med, hur rasterna känns och vad som händer i digitala grupper än att omedelbart fråga om barnet är mobbat.

Om barnet berättar bör den vuxne försöka lyssna utan att avbryta eller snabbt komma med lösningar. Barnet behöver få beskriva situationen med egna ord. Det är också viktigt att signalera att det som barnet berättar tas på allvar.

Undvik frågor som kan få barnet att uppleva att ansvaret läggs på det, exempelvis varför barnet inte försvarade sig eller varför det inte berättade tidigare. Det kan finnas många skäl till att ett barn varit tyst.

Förklara i stället vad som kommer att hända härnäst och involvera barnet så långt det är möjligt. Förutsägbarhet kan skapa trygghet i en situation där barnet kanske redan känner att det saknar kontroll.

Vad kan föräldrar göra om barnet berättar om mobbing?

När ett barn berättar om återkommande kränkningar är det viktigt att försöka skapa en tydlig bild av situationen. Vad har hänt? När började det? Var händer det? Vilka personer är inblandade? Förekommer samma problem både i skolan och digitalt?

Försök dokumentera relevanta händelser. Om kränkningarna sker digitalt kan det i vissa situationer vara värdefullt att bevara meddelanden eller skärmbilder som visar vad som har hänt. Dokumentationen kan göra det lättare att beskriva ett återkommande mönster för exempelvis skolan.

Om händelserna har koppling till skolan bör skolan kontaktas. Skolverket beskriver att personal som får kännedom om att ett barn eller en elev anser sig ha blivit utsatt för kränkande behandling i samband med verksamheten har en skyldighet att anmäla detta till rektor, som i sin tur ska anmäla vidare till huvudmannen. Skolan har alltså ett ansvar som sträcker sig längre än att bara uppmana barnen att försöka komma överens.

Skolans ansvar vid kränkande behandling

Det är viktigt att känna till att skolans ansvar inte är beroende av att en situation först har fått etiketten mobbing. Skollagens regler omfattar kränkande behandling, vilket innebär att även enstaka händelser kan behöva utredas och åtgärdas.

När skolpersonal får kännedom om att en elev anser sig ha blivit utsatt för kränkande behandling i samband med verksamheten finns det skyldigheter att föra informationen vidare och hantera situationen. Därför bör föräldrar inte känna att de först måste bevisa att mobbing pågår innan de kontaktar skolan.

Utgångspunkten bör vara vad barnet berättar och vad som har inträffat. Därefter behöver situationen undersökas och lämpliga åtgärder vidtas.

Hur kan mobbing påverka ett barn?

Mobbing handlar inte bara om vad som händer i själva ögonblicket. Återkommande utsatthet kan påverka barnets känsla av trygghet och tillhörighet. Om barnet ständigt måste fundera på vad som ska hända under nästa rast, i nästa gruppchatt eller på nästa träning kan vardagen bli mycket påfrestande.

Barnet kan börja undvika situationer som tidigare varit positiva. Skolan, fritidsaktiviteter eller sociala sammanhang kan förknippas med oro i stället för gemenskap. Därför är det viktigt att vuxna inte förminskar situationen genom att beskriva mobbing som något barn helt enkelt måste lära sig att tåla.

Att få stöd från trygga vuxna kan vara betydelsefullt. Barn behöver veta att de inte förväntas lösa en återkommande utsatthet helt på egen hand.

Mobbing handlar ofta om gruppen

Det är lätt att tänka på mobbing som ett problem mellan två individer: den som mobbar och den som blir mobbad. I verkligheten kan gruppen runt omkring spela en stor roll.

Det kan finnas personer som aktivt deltar, personer som skrattar, personer som tittar på och personer som vet vad som händer men inte vågar ingripa. Gruppens reaktioner kan bidra till att beteendet fortsätter.

Därför behöver förebyggande arbete handla om mer än enskilda barn. Skolor, föreningar och andra verksamheter behöver arbeta med trygghet, normer, vuxennärvaro och ett klimat där barn vet hur de kan agera om någon behandlas illa.

Mobbing och barnets digitala kommunikation

Digital kommunikation är en självklar del av många barns sociala liv. Där kan vänskaper utvecklas, information delas och kontakt hållas även när barnen inte befinner sig på samma plats. Samtidigt innebär digital kommunikation att även konflikter och kränkningar kan följa med.

För föräldrar kan det därför vara värdefullt att prata om hur barnet kommunicerar, snarare än att bara fokusera på hur länge barnet använder en skärm. Frågor om vem barnet brukar prata med, hur gruppchattar fungerar och om barnet någon gång känner sig obekvämt kan ge större förståelse för barnets sociala vardag.

Det handlar inte om att övervaka varje samtal. Målet är snarare att skapa en relation där barnet känner att det kan berätta när någonting känns fel.

Kommunikation mellan barn och föräldrar kan skapa trygghet

När barn blir mer självständiga förändras kontakten med föräldrarna. Barnet börjar kanske gå själv till skolan, vara hemma kortare stunder utan vuxna eller delta i aktiviteter på egen hand. Möjligheten att kunna ta kontakt med en förälder eller annan trygg vuxen kan då kännas viktig.

Safekids mobilklockor är utvecklade för barn och erbjuder kommunikationsfunktioner som exempelvis samtal, videosamtal och meddelanden beroende på modell. En mobilklocka kan därmed vara ett sätt för barnet och vårdnadshavaren att hålla kontakt i vardagen.

En sådan produkt ska däremot inte beskrivas som en lösning på mobbing. Mobbing behöver förebyggas och hanteras genom vuxenansvar, kommunikation och konkreta insatser där problemen uppstår. Teknik kan vara ett hjälpmedel för kontakt, men ersätter inte närvarande vuxna eller skolans ansvar.

Det är också viktigt att vara tydlig med vad Safekids klockor inte gör. De erbjuder inte realtidspositionering och ska inte beskrivas som ett verktyg för exakt spårning. Fokus bör i stället ligga på de kommunikationsmöjligheter som den aktuella modellen faktiskt erbjuder.

Varför regelbundna samtal är viktiga

Det bästa tillfället att börja prata om mobbing är inte nödvändigtvis efter att någonting har hänt. Regelbundna samtal om vänskap, respekt, digital kommunikation och hur andra behandlas kan göra det lättare för barnet att senare berätta om problem.

Fråga inte bara hur skoldagen var. Försök ibland fråga hur rasten kändes, vem barnet satt med under lunchen eller om någonting roligt eller jobbigt hände i gruppen. Sådana samtal behöver inte vara förhör. De kan vara en naturlig del av vardagen.

Barn som vet att vuxna klarar av att lyssna på jobbiga saker kan känna större trygghet i att berätta. Om varje problem omedelbart leder till starka reaktioner kan barnet däremot bli rädd för konsekvenserna av att säga något.

Vad gör man om barnet själv har mobbat någon?

Föräldrar behöver också vara beredda på att få veta att det egna barnet har utsatt någon annan. Det kan väcka starka känslor, men situationen behöver hanteras konstruktivt.

Det är viktigt att tydligt markera att kränkande beteenden inte är acceptabla samtidigt som man försöker förstå vad som har hänt. Barnets handlingar behöver tas på allvar utan att hela barnets identitet reduceras till beteendet.

Fråga vad som hände, hur situationen började och vilken roll andra personer hade. Hjälp barnet att förstå konsekvenserna för den som blivit utsatt och samarbeta med skolan eller den verksamhet där händelserna har skett.

Att stoppa mobbing handlar både om att skydda den utsatta och om att förändra beteenden och gruppmönster som gör att kränkningarna kan fortsätta.

Hur kan vuxna förebygga mobbing?

Förebyggande arbete börjar med närvaro och relationer. Barn behöver vuxna som känner till deras vardag och som reagerar när sociala mönster förändras. Det gäller både hemma, i skolan och inom fritidsverksamheter.

Vuxna behöver också vara tydliga med vilka beteenden som är acceptabla. Nedsättande kommentarer, utfrysning och förlöjliganden bör inte normaliseras som en självklar del av att växa upp.

Samtidigt behöver barn få kunskap om hur de själva kan bidra till en trygg grupp. Den som ser en klasskamrat bli utsatt kan behöva stöd för att våga säga ifrån eller berätta för en vuxen.

Det förebyggande arbetet blir starkare när barn vet att vuxna faktiskt agerar när någon berättar. Om barn gång på gång ser kränkningar passera utan reaktion kan gränserna gradvis förskjutas.

Ta barnets upplevelse på allvar

En av de viktigaste principerna när man pratar om mobbing är att lyssna på barnet. Vuxna ser inte alltid vad som händer när de inte är närvarande och subtil social utsatthet kan vara svår att upptäcka utifrån.

En kommentar som låter obetydlig för en vuxen kan vara den senaste i en lång serie kommentarer som barnet hört under flera månader. En utebliven inbjudan kan vara en del av ett större mönster av utfrysning.

Det innebär inte att vuxna ska dra slutsatser utan att undersöka situationen. Det innebär att barnets berättelse förtjänar att tas på allvar och följas upp.

Vad räknas som mobbing? Sammanfattning

Så vad räknas som mobbing? Mobbing handlar vanligtvis om återkommande kränkningar där en person utsätts av en eller flera andra. Det kan finnas en obalans som gör det svårt för den utsatta att försvara sig eller förändra situationen.

Mobbing kan vara fysisk, verbal, psykisk, social och digital. Den kan bestå av allt från slag och hot till återkommande kommentarer, ryktesspridning och systematisk utfrysning. Olika former kan förekomma samtidigt och växla över tid.

Samtidigt är det viktigt att inte fastna i själva etiketten. En enstaka kränkning kan vara allvarlig även om den inte definieras som mobbing. Vuxnas uppgift är därför inte att vänta tills ett visst antal händelser har inträffat, utan att lyssna, undersöka och agera när ett barn känner sig utsatt.

För föräldrar handlar trygghet bland annat om att skapa en vardag där barnet vet att det finns vuxna att vända sig till. Regelbundna samtal och fungerande kontaktvägar kan göra det enklare att berätta när något händer. Våra mobilklockor kan, beroende på modell, erbjuda funktioner för kommunikation såsom samtal, videosamtal och meddelanden. De ska däremot inte beskrivas som en lösning på mobbing och har varken realtidspositionering eller exakt spårning.

Vanliga frågor och svar om mobbing

1. Vad räknas som mobbing?

Mobbing brukar beskrivas som upprepade kränkningar där en person återkommande utsätts av en eller flera andra. Det kan handla om fysiska handlingar, elaka kommentarer, ryktesspridning, utfrysning eller digitala kränkningar. Ofta finns även någon form av obalans som gör det svårt för den utsatta att försvara sig.

2. Är en enstaka elak kommentar mobbing?

En enstaka kommentar brukar inte i sig beskrivas som mobbing eftersom mobbing normalt innebär upprepade kränkningar. Kommentaren kan däremot fortfarande vara en kränkning och ska inte ignoreras bara för att den inträffat en gång.

3. Kan utfrysning räknas som mobbing?

Ja. Återkommande och systematisk utfrysning kan vara en form av social eller relationell mobbing. Det kan exempelvis handla om att ett barn konsekvent ignoreras eller utesluts från gemenskapen både i fysiska och digitala sammanhang.

4. Vad är nätmobbning?

Nätmobbning innebär att återkommande kränkningar sker i digitala miljöer. Det kan exempelvis vara kränkande meddelanden, ryktesspridning, kommentarer, utfrysning ur digitala grupper eller spridning av kränkande material. Digital och fysisk mobbing kan dessutom hänga ihop och fortsätta mellan skolan, fritiden och nätet.

5. Vad ska jag göra om mitt barn berättar att det blir mobbat?

Lyssna lugnt på barnet och ta berättelsen på allvar. Försök få en bild av vad som har hänt, när det händer och vilka som är inblandade. Om situationen har koppling till skolan bör skolan kontaktas så att händelserna kan hanteras och utredas. Vid digital utsatthet kan relevant dokumentation, exempelvis meddelanden eller skärmbilder, vara värdefull att bevara. Viktigast är att barnet märker att det finns vuxna som lyssnar och är beredda att agera.